On the first page of our story The future seemed so bright Then this thing turned out so evil I don't know why I'm still surprised Even angels have their wicked schemes But you'll always be my hero Even though you've lost your mind
God dag bloggen! Det var länge sen vi pratades vid nu, kan vara för att jag jobbat konstant i snart 10 dagar i rad. Tiden har helt enkelt inte funnits där för att hinna med att printa ner ett litet ynka inlägg. Eller just det, det blev ju ett litet inlägg om min nedräkning mot Thailand som nu har börjat på allvar! Bara 9 veckor kvar på tisdag, som jag längtar! Idag har jag shoppat lite som jag tänkt att jag ska strosa runt i på koh lanta, längtar efter att få gå omkring i shorts och linne och svettas! Det är så rysligt kallt här just ikväll, kylan har kommit tillbaka till ösund och någon annanstans än under filten i soffan vill man inte vara! Jag ska bara mysa i soffan hela kvällen och kolla på film och drömma mig bort till en varm solig dag på stranden i Thailand, ja jag vet jag är tjatig om denna resa nu men ååå vad jag längtar, nu känns det mer nära och på riktigt än vad det gjort förut så jag kommer tjata tills dagen d är här och jag kommer att för första gången på 3 år ha riktigt semester och vara ledig i 3 veckor i sträck, underbart!
Jag kan inte med ord beskriva den där känslan.. när det liksom vrider och vänder sig i magen och man känner att någonting är inte helt rätt och hur alla beslut man tar då bara sker av en ren impuls till följd av känslan om att något inte är som det ska. Hur det beslut man då tar slutar upp med att magkänslan hade rätt och att det efter gör ont på så många andra sätt än just i magen. Hur otroligt ont det gör när man blir sviken av den som står en allra närmast. Det är den värsta smärtan någonsin, att känna sig så fruktansvärd sårad & förkrossad. Att känna sig oälskad, ful och bedragen men att på samma gång känna sådan skuld, att man just då bara kan se sig själv som skyldig när man egentligen inte gjort något fel alls. När hjärtat går i tusen bitar och personen som man var, den glada & lyckliga bara rasar ihop och försvinner.. och man undrar om man någonsin kommer att få vara lycklig igen..?
Nu såhär efter allt som hänt har jag insett att livet går vidare, man måste bara få känna efter lite själv, hur pass mycket man orkar. Jag har valt att försöka ge det en chans till igen och försöker hela tiden tänka positivt och framåt, och det jag jobbar mest med är att ta mig själv först i alla lägen.. men det har varit tunga veckor och det har krävts endel för att ta mig hit. Jag har så många underbara människor runt om mig som får mig att se ljuset i tunneln. Och hade det inte varit för alla er så hade jag fortfarande undrat om jag kommer få känna lycka igen men TACK för allt mina nära & kära. Nu vänder vi blad och blickar framåt!
When someone said count your blessings now
Fore they're long gone I guess I just didn't know how
I was all wrong, But they knew better
Still you said forever and ever, My darling who knew?
God eftermiddag söndag. Nu har precis min nuvarande sambo Stephanie klivit upp, så duktig att hon inte sov bort hela dagen vilket jag hade tyckt varit helt okej om man jobbar till 4 på natten. Jag har iaf varit uppe i några timmar redan och städat upp här lite och diskat och sen också tagit en lång dusch och nu ligger vi här i soffan och degar. Vi ska ha en riktigt myssöndag idag. Synd bara att min rygg har pajat efter att ha sovit i stephs hårda soffa den här veckan så jag måste smörja in mig med voltaren stup i kvarten för att inte ha allt för ont, förhoppningsvis så går smärtan & värken ner snart, man tycker ju att ryggen borde vänjt sig efter en vecka!? Nu ska vi iaf sätta igång med vår myssöndag med att gå en lång promenad senare äta gott och se på film m.m. Ha det så bra alles!
You touched my heart you touched my soul
You changed my life and all my goals
And love is blind and that I knew when
My heart was blinded by you
I've kissed your lips and held your head
Shared your dreams and shared your bed
I know you well, I know your smell
You should have been the father of my child and I would have spend a lifetime with you
Så långt jag kan nå, sitter och nynnar på septembers microfonkåt och hjälper stephanie med klädval för kvällen. Vi ska nämligen dricka vin, äta gott, prata skit och sånt som man gör på en rikitgt mysig tjejkväll. Jag behöver det nu mer än någonsin, den här veckan har verkligen varit tung. Jag som skulle börja 2011 starkt, ett helt nytt blankt blad i mitt liv som skulle fyllas med massa skratt, roliga upptåg och positiva saker som skulle göra att jag äntligen kommer att må riktigt bra igen. Men så verkar det inte som att jag får göra än på ett tag iaf, men en sak är säker att det kan bara bli bättre nu och jag ska verkligen försöka och sikta på toppen igen. Ikväll ska jag om inte hela vägen iaf vara en bit på väg i den riktningen och bara tänka bra tankar och ha roligt med fina favoriter!
Till det som hänt. Inget kan ändra på det som skett, jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och komma tillbaka till den problem fria tiden i somras då allt var frid och fröjd och inget av det här hade startat och nu hänt igen.. Nu blir det kanske omöjligt att komma tillbaka till där vi en gång var och jag är så ledsen för det och så otroligt besviken på dig, varför varför varför gjorde du såhär mot mig då och nu? Det är väldigt snurrigt i mitt huvud och jag vet varken ut eller in, och allt är upp och ner nu när allt jag kämpat med att bygga upp raserat igen.