Fan att det här skulle hända mig, jag önskar inte ens min värsta fiende att känna såhär. Att konstant känna sig rädd, att vara otrygg i vardagen, att inte kunna gå mina långa promenader när det är så pass mörkt som det är nu är det mest jobbiga, det som jag alltid gör känns nu inte alls aktuellt, att inte ens känna sig trygg när man gömmer sig under täcket som man gjorde när man var liten och bara glömma alla dumma tankar känns fruktansvärt.. Men jag har bestämt mig för att inte låta någon annan få mig att känna mig så liten & svag. Jag är starkare än du och nu går jag vidare och jag tänker inte ge mig, jag vill inte vara rädd längre! NU får det vara slut på det, kommer alltid kännas jobbigt i mörkret och när jag är ensam men jag ska aldrig låta det stoppa mig från att göra det jag vill göra pga det som hänt mig. Nu tänker jag därimot ta minisemester från allt, från jobbet, från mitt liv här i östersund, ja i stort sett från allt, bara komma bort. Tänker dra på mig min rosa mjukisdress & gå in i min rosa bubbla och bara må gott & ta hand om mig själv. Så tills vidare får ni ha det så bra - så hörs vi när vi hörs. Sköt om er & era nära&kära!
